Ingen behöver läsa det här inlägget

Funderade ett tag på att renodla bloggen och bara skriva om litteratur. Efter den här morgonen känner jag dock att jag borde satsa på en annan nisch och driva en blogg om att lämna och hämta på förskolan. Kan det vara nåt?

Dramatik saknas i alla fall inte: hjärtskärande hejdån, tårar, svett och tandagnissel är vardagsmat när det ska lämnas och hämtas. Om inspirationen skulle sina, något som verkar osannolikt eftersom det är nåt nytt knas varje dag, kan jag ju alltid ta in gästbloggare. Marcus Birro. Pernilla Wahlgren. Arga kocken eller arga snickaren. Kändisföräldrar, eller kanske kändisarnas barnflickor, får breda ut sig över sin förskolelogistik? Kan detta rentav bli Sveriges bästa blogg för förskolelämnarnördar? Kanske blir det en papperstidning också vad det lider?

Tuna

Jag tycker att det är kallt, eller snarare att det blåser kallt, men det skiter väl Agnes i, hon vill aldrig sluta gunga.

Fram och tillbaka gungar hon i en maklig, sövande, fart medan den först så ödsliga lekparken befolkas av ett gäng barn med mammor. Det blåser och jag snappar upp några ord från samtalet vid de andra gungorna. Något om overaller och sen någonting om skolan och integrationspolitik.

När Agnes till slut gungat klart snubblar hon runt på den hårda och ojämna sanden en stund innan vi går hem till hennes farmor och farfar och äter en tidig lunch.

Om en vecka ska Agnes börja förskolan och jag tänker att vi borde gått till lekparken och gungat oftare. Läst fler böcker. Besökt badhus. Jag vet inte. Det blir bra. Det måste det bli. Det ser vi till att det blir.