Tuna

Jag tycker att det är kallt, eller snarare att det blåser kallt, men det skiter väl Agnes i, hon vill aldrig sluta gunga.

Fram och tillbaka gungar hon i en maklig, sövande, fart medan den först så ödsliga lekparken befolkas av ett gäng barn med mammor. Det blåser och jag snappar upp några ord från samtalet vid de andra gungorna. Något om overaller och sen någonting om skolan och integrationspolitik.

När Agnes till slut gungat klart snubblar hon runt på den hårda och ojämna sanden en stund innan vi går hem till hennes farmor och farfar och äter en tidig lunch.

Om en vecka ska Agnes börja förskolan och jag tänker att vi borde gått till lekparken och gungat oftare. Läst fler böcker. Besökt badhus. Jag vet inte. Det blir bra. Det måste det bli. Det ser vi till att det blir.