Grannar

Ikväll var det äntligen dags för Tove att sova i sin egen säng, i sitt eget rum, för första gången sedan vi flyttade. På dagen hade Emilia förberett genom att sätta upp en ny fin sänghimmel över hennes säng, och efter att ha röjt loss lite med Lobo (Den Enorma Mjukdjursvargen) verkade Tove ovanligt nog inställd på att sova.

Jag satt bredvid sängen på en liten pall och sjöng lågt och falskt för Tove, när lugnet plötsligt bröts av att en boll ihärdigt studsades på våningen ovanför. Istället för att bli irriterad över att processen att få Tove att somna försvårades blev jag nyfiken. Vem studsar en boll så sent på kvällen? Ett barn? En vuxen som borde veta bättre?

Jag kom att tänka på grannen ovanför mig i min lilla lägenhet i Eskilstuna. Tidigt varje morgon väcktes jag av ett taktfast dunkande i taket och jag kunde inte för mitt liv förstå vad grannen gjorde som framkallade det där ljudet. Först när jag bott där i mer än ett år fick jag av en tillfällighet reda på vad han gjorde av en vän som hyrt min lägenhet innan mig. Grannen gick upp varje morgon och hoppade hopprep. Självklart.

Snart upphörde studsandet. Tove la sig till rätta och jag tänkte på hur lite jag egentligen vet om alla mina grannar och deras liv - att vi bor så nära inpå varandra, men ändå i helt egna och slutna mikrokosmos. Kanske var det känslan av höst i luften och mörkret ute som sen fick mig att tänka på videon till Massive Attacks "Protection", tillsammans med det faktum att den på ett så briljant sätt illustrerar tanken om och känslan av små slutna världar alldeles intill varandra.

Tove somnade i alla fall så småningom, innesluten i en trygg värld av himmelstyg.