Måndag

Vab. Soffan. Köket. Regnet. Barnen är trötta, till och med för trötta för att bråka med varandra mer än vad som är absolut nödvändigt.

Vi sover efter lunch. Vi sover efter mellis. Barnen somnar sedan sent på kvällen och jag med dem.

Jag vaknar helt övertygad om att natten redan är förbi, drabbas av total förvirring och lätt panik, rusar upp ur sängen och ut i köket för att blanda välling och börja med allt det andra som måste göras på morgonen, kollar klockan: 22.30. Ok. Morgonrutinerna ersätts med allt det där som måste göras på kvällen: plocka, tömma diskmaskin... Nej. Så. Jävla. Trött. Orkar knappt borsta tänderna. Går och lägger mig igen. Somnar.