Darlings dör

Skrotade precis ett halvfärdigt inlägg med en inte helt oansenlig mängd text och ännu mer tankearbete bakom. Jag ville så gärna få till det, men det blev helt enkelt för krystat. För kvantitetsbloggandets skull måste jag ändå haspla ur mig nåt, så voilà: istället för att läsa om den speciella dynamik som uppstår när två ytligt bekanta kollegor träffas på tunnelbanan får ni detta metainlägg. Kul va?